Nu hade jag suttit å tåget i 17 timmar och stannat i Dublin.
Jag gick ner efter stengatorna och passerade flera fina hotell men jag stannade
vid hotellet "Conrad Dublin"”. Det kostade mig tre tusen men räkningarna
skickade jag till kungen. Det var ett jättelyxigt hotell som ni kan se:
Jag
sov underbart och vaknade klockan tio. Det var lite stressigt för jag skulle
hinna med tåget till Cork för att vandra upp till ”Blarney castle”. Jag hann
precis och så var jag på väg, tre timmar på tåget ner till Cork.
Där
gick jag upp till slottet sok låg på en kulle. Uppe i slottet mötte jag en guide
som hjälpte mig att luta mig bakot för att kyssa ”blarney stenen”. Det sägs att
om man kysser stenen får evig tur. Man får väl alltid hoppas!


Men tiden gick alldeles för fort bort. Det var redan middag och jag åt ”well done” kött, strips och kokade grönsaker i en resturang på båten.
Medans
båten åkte mot Kinvarra sov jag i en av hytterna under däck. Så vaknade jag klockan
sju när jag hörde båtens ”tuuuuuut”. Vi var framme. Jag klev ut och när jag kom
upp på deck såg jag en stor hamnstad. Det var långa slingrande stenvägar efter
kanten på Atlanten. Efter vägarna låg hus med olika färger, ingen var sig lik.
Klockan
10 gick jag ut på slätterna mot Burren. I fem timmar gick jag men det var
defenitift värt det. 

Det var fantastiskt! Jag hade tagit med mig scones och vitlökssmör till naturlandskapet och satte mig på en sten en bit bort.


Det var fantastiskt! Jag hade tagit med mig scones och vitlökssmör till naturlandskapet och satte mig på en sten en bit bort.