fredag 31 mars 2017

V.13

Hej igen!
På fredagen har jag badat isvak. Det var jättekallt! När jag hoppade i kändes det som om en kall våg flöt genom mig. Jag vände mig om och började simma där jag kom ifrån. Vid isen fick jag lov att säga vad jag heter och var jag bor. Jag trodde att det var enkelt men för någon anledning kunde jag inte prata utan att flåsa. När jag försökte säga mitt namn blev det typ: Se (hhh)  bast (hhh) ian. När jag försökte lät det så roligt att jag började skratta. Jag låg i isvaken och skrattade en stund innan jag kunde säga mitt namn och var jag bor. Efter det sprang jag till skolan för att hålla upp värmen. Som tur var var det bara tvåhundra meter. Mina ben kändes som kall stål som långsamt blev rostiga och tröga. Men det var kul! (Fast jag avstår gärna om jag kan).😃





Vi har börjat med geografi igen! Vi lär oss om Europa. Det går faktiskt ganska bra redan. Jag har vetat att den stora stöveln är Italien och så klart om Norden länderna. Vi kollar på geografens testamente som är ett program på teve. Den handlar om Europa. De reser runt om kring i hela Europa för att hitta en kompis som blivit bortrövad. Med sig har de en gåta som den bortrövade personen skrivit. Den beskriver hur de ska ta sig till honom. Efter alla serier ska vi skriva en text på bloggen och låssas att vi åkt en tågluff genom fem olika länder. Ett utav länderna som jag är ganska säker på att jag kommer skriva om är Tyskland. Jag har valt tyska som förstahandsval i språk. Om jag lär mig det så kan jag prata med vissa i orienterings klubben eftersom att de kommer till exempel från Schweiz.
Iallafall, håll utkik efter tågluffar på min blogg!




fredag 10 mars 2017

V.10

Hej igen!
Den här veckan har vi kollat på film! Vi kollade på " Miss Peregrine´s home for peculiar children. Den handlade om ett barnhem för lite speciella barn. Till exempel var det ett barn som var osynlig, ett annat var lättare än luft, ja ganska besynnerliga barn. Det var en skräckfilm från elva år. Jag satt  nästan på helspänn hela filmen, men det var roligt! Filmen handlade om att tomgastar (monster) jagade barnen för att kunna äta deras ögon. Om de åt tillräckligt mycket ögon, kunde de få en mer och mer människogestalt. Eftersom att jag är en väldigt rädd person av mig, tycker jag att den borde varit minst från 13 år. Men det var OK.
 

På svenskan skriver vi just en återberättande text om filmen. Jag gillar svenska, om man får skriva texter. Fast det är en text som jag tröttnat på nu, Argumenterande text! Vi har skrivit så många argumenterande texter att jag tröttnat på dem.


Efter alla utomhus lektioner vi haft,har vi fått gått in och svettas på riktigt! För på idrotten körde vi basket inomhus.  Det var jättekul. Jag gillar att göra finter och springa runt med bollen, jag är inte så bra på att skjuta. I de flesta bollsporterna är jag bäst som back.

På slöjden har min Harry börjat fått kläder! Nu snart slipper han ligga och frysa i syslöjdspåsen. Han ska få en rock, en Gryffindor t-shirt och ett par långbyxor. Sen är det bara kvasten och hår, glasögen och ett ansikte kvar!

På matten jobbar vi med mått och mätning. Jag behöver verkligen träna på alla de här centiliter, millimeter, kilo, decimeter, milliliter, ja ni förstår. Men det gick ganska bra på förtestet så jag är nöjd!

måndag 6 mars 2017

Som om jag vore något mycket dyrbart

Som om jag vore något mycket dyrbart

Författare: Terri-Lynne Waldvik

Huvudperson: Sunn
(Tokgubben): Gilbert lindberg

Sunn har gjort något hon verkligen ångrar. Hon har slagit Tokgubben. Ett gäng andra flickor hade tvingat med henne. Och så en dag när hon var på väg hem och såg Tokgubben gråta. Då bestämde hon sig för att ta reda  på varför han gråter. Hon smygtittar in i Tokgubbens hus och letar efter ledtrådar. Efter flera misslyckade försök besöker hon Tokgubbens grannar. De säger att han alltid går och köper bröd på morgonen. Nästa morgon går hon ut, köper det brödet som Tokgubben vill ha och väntar på honom. När han kommit och tagit emot brödet, så mumlar han något om Lisabet. Då säger Sunn att hon heter Sunn och säger Tokgubbens riktiga namn: Gilbert Lindberg. Då bli han arg och går där ifrån. Några dagar efter skickar hon och hennes familj ett brev till honom om att de vill vara hans vän. Nästa dag får de reda på att Tokgubben har flyttat och Sunn känner sig skyldig för det. Men när hon kommer hem ser Sunn att hon fått ett brev från Tokgubben, han säger att han äntligen vågat ta sig till det han fruktat mest: Sina föräldrars hus. Han skrev också att skulle komma och hälsa på dem då och då.

Jag tycker att boken får 4/5 smileys. ☺☺☺☺☺.